I hattmakarens verkstad doftar det av lim,
stärkelse, svettremmar, läder och aviga små rim.
På bordet står en kanna med blommig, skir dekor
och streck av gyllne silver leker i hans hår.
I taket hänger mallar som format flydda dar,
på golvet ligger drivor av tiden som blev kvar.
Han syr med vana händer, han formar på en stock
en prydnad för ett huvud med brätte, rem och lock.
Sen stoppar han helt varligt dess foder med en dröm.
Och avslutar det hela med rät och gyllne söm.
De säger han är galen, de säger faktiskt så,
de som kallas kloka och borde sånt förstå.