Många gånger ville jag väl
skava av
och få ett slut.
Fila till mig,
vara vanlig.
dölja det som mest stod ut.

Provade med Lasse Stefanz,
villa, Volvo och sobril.
Körde rostfritt ganska länge,
åkte statiskt många mil.

Åksjuk blev jag utan glädje,
trots ett liv
i rostfritt stål.
Levde mallen ganska länge
i en stank av tro och tvål.

Men vart jag såg fanns ingen lycka,
inga ögon brann av ljus.
Bara tro det alla tycka
och se blint till eget hus.

Så varför ska jag ens försöka
pressas in i mall så kall,
när mitt själv sitt jag föröka
bäst som jag iallafall.