När du hade gått,
stängde jag fönstret mot kylan.
tog stygnen ur mina läppar,
torkade bort dina svarta spyor
ifrån köksgolvet
och vände min skalle ut och in
för att vädra.

Blå-måsen-kopparna
och kakfatet med
dina älskade chokladbollar
stod kvar på köksbordet.

På den vita, fållade duken
vred sig en likmask.