Jag grät för henne
hon som längtade efter döden
hennes starksvaga hjärta
hennes neurotiska nocturne

hur hon kunde lägga sitt huvud mot så hårda lager
i väntan på slutet, stupet och tystnaden

hur hon gick vilse i sitt liv
i ett försök om att bli omtyckt
fast hon inte ville vara omtyckt
hon ville

bara

vara

älskad

tänk om hon skulle ha planerat mord på en av sina vänner
och varit så obarmhärtig och hänsynslös mot dem
som hon varit mot sig själv

jag grät för henne igår
grät för allt vackert hon inte såg
jag grät för henne idag
för att hon
aldrig såg mig
(förrän nu)

i all enkelhet
just nu
så är hon inget mer
inget annat
och hon är precis allt

jag delar hennes sorg och lycka
håller hennes huvud

aldrig spills våra tårar igen