Fullmåne är vakentajm,
när den är som bäst.
Då gullar man med gubben,
då är det liksom fest.

Om han sen börjar busa,
med stjärnorna dom små.
Då börjar dom att glittra
och stå där dumt på tå.

Paraden så oändlig,
med stjärnskott överallt.
Då tar jag mig till orda,
och skriker stopp och halt.

Sen knockar jag min gubbe,
för han ska veta hut.
Och drar han sen bak molnen,
för där tar sagan slut.





ME/2014-04-14