På en tusendels sekund, gav ni mig ett liv.
En uppgift , ett åtagande .
Era ögon skimrade som ytan på en sötvattenspärla.,
Ur era läppar föddes lätet av ett liv.

Du, min son , kom först, jag va trasig, du gjorde mig hel.
Du , min dotter, anlände 7 år senare , jag blev fullständig.
Ni blev ljusen i min lucia krona, ni lyste upp min väg.

Jag bar er, över vatten och eld, som det ömtåligaste glas .
Ni var små och oskyldiga , ni var luft, vind och vatten för mig.
Ni var alla färger på paletten , och tillsammans blev ni himmel.

Små steg , små ord, men för mig Betydde det ALLT.
Era leenden är oslagbara , era skratt ekar överallt.
Ni är som miljoner små diamanter som regnar över mig ,
Ni strålar , ni andas kärlek .

Jag tyckte ni va små som havregryn alldeles nyss ,
Helt oförstådda i vad världen innebär .
Nu är ni större , och för mig är allting densamma.
Tack för att ni gav, och ger mig ett liv att leva.
/mamma