... som får mig
att omvärdera
och revidera
de strategier
jag valt under en längre tid
för att inte exponera mig
i huvudsakligt syfte
för att spara på
mina kvarvarande energier ...

Vill ju så mycket mer ...

Men är samtidigt
ej blott bara
oroad 
utan näst intill
skräckslagen
inför tanken på
vad som kommer att ske
den dagen
då jag ej längre kan gömma mig mer ...

Inte så mycket handlar det om
att jag inte skulle bli
accepterad fullt ut för vem jag är
utan mer om 
hur jag själv kommer att reagera
inför den förändrade attityd
och mottagande 
som min återkomst får 
bland alla de 
vänner, bekanta och andra
som varit frånvarande i så många år ...

I skrivandet 
visar jag vem jag är
som människa och individ ...

... inte vad jag gjort
i smått och stort
eller vad jag förmår
och kommer att göra igen
imorgon och framåt i tiden
av allt det jag 
redan presterat
och allt det 
andra ännu blott tänkta
jag planerat
att börja leverera ...

Liksom de allra flesta 
människor jag känner
och har känt i mitt liv
vilka liksom mig själv
levt på att överträffa
allas förväntningar ...

... Inte så mycket
för att få uppmärksamhet
och bekräftelse för det de gjort ...

Nej, men mer
för att få känna 
ett existensberättigande
för den jag är 
och ej blott bara
för den man ser ...

Allt jag verkligen vill
är att få bli sedd och bekräftad
för den jag är som 
människa och individ
och att det är det 
som får 
alla dem som 
ej fanns där för mig igår
att vilja komma tillbaka
in i mitt liv igen
när jag till mitt normala 
livstillstånd återgår ...

Känner dock
redan när jag sätter ord
på dessa tankar och funderingar
här och nu 
hur naivt det är av mig
att ens ägna mig åt 
att önsketänka så ...

Eftersom de 
som valde att 
lysa med sin frånvaro
i mitt liv igår
när jag behövde dem som mest
knappast kommer att 
komma tillbaka för att 
de min återkomst 
som människa och invidid
välkomna tillbaka vill ...

... utan snarare 
för att de inser
hur mycket de har att förlora
på att inte finnas för mig
när jag åter börjar leverera mer ...

- Det som en gång för mig
var så innerligt svårt 
var att se skillnad på 
de som verkligen ville mig
som människa och individ
och 
alla de andra
som blott ville få dra nytta av
och åtnjuta frukterna av
det jag kan och förmår
och så ock presterar 
år efter år
som människa och individ ...

- Det kommer dock ej
att så återigen någonsin bli
att jag släpper in
sådana människor igen i mitt liv ...

- Men att jag har 
ett så klart perspektiv
och så många väl grundade insikter
om mitt liv och de människor
jag på gott och ont 
bjudit in över tid
i olika faser av mitt liv  ...

... innebär inte 
att det är så där alldeles självklart
för mig hur jag ska tackla 
verkligheten 
när den bekräftar
vilka som verkligen 
är de som bryr sig om
och som mig tycker om ...

... och vilka som
mer tilll nyttan av mig ser
och vill få vara med
för att få ta del av 
alla de överskott 
som mina framtida prestationer
kommer att ge ...

- Men det som 
gör det så svårt att börja om
är att det gör så förbannat ont
att behöva avvisa människor
som man en gång tyckt så mycket om
när de visar sig ha 
sett dig mer som en lönsam investering
och inte som en verklig vänskapsrelation ...

Just nu är det dock en bit kvar
innan jag ens behöver tänka på
hur det blir den dag
då jag till mitt normala liv kan återgå ...

Så även om det inte just här och nu
är aktuellt för en status-inspektion ...

... är det inte helt fel 
att ägna några rader till
en sådan här lite retrospektivt
framåtblickande reflektion ...