Jag ville jag vore en man i turban
som ägde en flygande matta.
På den låg jag lojt och flög runt hela dan
till människor som fick mig att skratta.

Jag flög till Tasjkent och Basel och Rom
och kikna' och vred mig av lycka.
Jag garva' tills jag på sorger var tom
och sket i vad folk skulle tycka.

Träffa' jag nå'n som var full utav sorg
fick hen hoppa upp där och ligga,
för alla fick plats, den var stor som ett torg,
och segel och mast gick att rigga.

Sen låg vi stilla, så stilla på rygg,
glodde på molnen och drömde.
Ingen var ledsen och ingen var stygg,
och ingen var arg eller dömde.

Vid lunch blev det dans och spel på gitarr
när vi sväva' runt över världen.
Vi åt och vi drack och vi röka' cigarr.
Säg, vill du följa med oss på färden?