... i afton
med bred marginal
vinner den gren
som i forna tider
hörde vårdkasarna till
för att samla
spridda samhörigheter
inför väntande strider ...

Men kvällens eldar
tar av vintern farväl
och välkomnar våren
så som de gjort
sedan urminnes tider
genom åren ...

Kärlekens tid
är kommen
för att över
sommaren förbli ...

För många
tänder eldarna
passionen
i matchande hjärtan ...

Men för att
många ska få
det de drömt om
så hett efterlängtat
och så innerligt behöver ...

... blir det en tid av smärta
för dem som blir över
när de förlorar passionen
hos den som tidigare år
vunnit deras hjärtan ...

Livet
är underbart
över tiden
men inte enbart
och definitivt ej
särdeles överdrivet ...

... för alla
just här och nu
samtidigt ...

Själv tänder jag
mina vårdkasar
i form av de flöden
du finner här och var
i de mappar
som utgör arkivet
vilket förmedlar
mina tankar och funderingar
om det som för mig
är väsentligt i livet ...

Allt i hopp om
att de ska uppfattas av
någon som dig
vilken för mig är ämnad ...

... för att du förhoppningsvis
när du tar till dig
det jag förmedlar
känner att det som dig berör
bekräftar att jag är den
som ej blott bara är en vän
utan kanske just den
som är ämnad för dig ...

Mitt hjärta
och hela min själ
vill och väntar dig ...

... för jag vill
denna tid nästa år
att vi tillsammans
nära tätt intill varann
får avnjuta vårens ankomst
vid ett mysigt
Valborgsmässobål ...

... fria från känslan
av det tidigare
avgrundsdjupa hål
fyllt av all den ensamhet
vilken varit
såväl din som min
allt för närvarande verklighet ...

... innan vi varandra fann
och blott bara
kunde konstatera
det alldeles underbara
så länge nästan otänkbara
perfekta ögonblicket
vi så länge sökt finna i våra liv ...

... kommit att bli
ej blott bara ett alternativ
utan en gemensam realitet
vårt här och nu
vår framtid
vårt alldeles egna Universum

Ett universum vi fyller och utvecklar
tillsammans
med all den förälskelse och passion
som utgör själva fundamentet
för vår begynnande kärleksrelation ...

En kärleksrelation
vilken förvandlar även det oförklarbara
vi så länge tidigare tvingats undvara
till någonting av det för oss båda
alldeles outgrundligt mest absoluta självklara ...

Du fattas mig!

Ikväll mer
än någonsin förr ...

... men mindre
än du kommer att fattas mig
imorgon ...

... då jag liksom igår
intet högre önskar
än att när det knackar på min dörr
det är du och ingen annan
som där utanför står ...

... med en önskan om
att du dig välkommen in
i mitt hjärta känna får ...

Du vet att du är välkommen
precis när du vill ...

... och så alltid varit
redan igår ...

Så om du läser dessa små
affirmerande rader
förmedlade av mig
som är alldeles särdeles
speciellt riktade till dig ...

... som är ämnad för mig ...

... hoppas jag du såväl
inser som förstår
hur välkommen du är i år ...

– För mig vore det perfekt
om du kommit redan igår ...

... ty väntan är
med eller utan förväntan
förbannat smärtsamt svår ...