Vårens veka blad i lövträd,
den vackraste årstiden
breder sitt gröna sammet
över nejder,
sköna drömmar rusar mig,
jag ville famna, kyssa dig,
fläta mina armar om din hals,
tacka dig att du var bredvid mig
hela den långa mörka vintern,
jag var inte ensam!

Äntligen smeker solen kinder,
skog är fylld av fåglars läten
flugor surrar i gula vårblommor,
gräset stiger ur mull,
grönskan förtäts,
det är lärksång över ängar
maskrosor skiner som
en enorm skara av små solar!

Fint om du vore född den första maj,
om inte, du kunde vakna från dvalan,
att pånyttfödas, jag kunde väcka dig
med en lätt öm kyss på din panna.
Våra hjärtan fylldes med blod på nytt,
vi återfick våra härliga liv,
vi gav varandra stora famnen,
jag bar dig bort ifrån kalla världen
till en lång varm sommar!

© Heikki Hellman 2014-05-01