Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag skrev en gång en dikt som Lars Burstedt kallade för Negationens apoteos. Den bestod av en enda rad: Nej, jag vill inte. Det var nog det starkaste jag någonsin skrivit och framfört, den slutade nämligen i min död på scenen. Den här dikten är bara en fä


Jag vinte

Natten kommer och med den mörkret
Men sova? Det vill inte jag.
Jag vinte sova en enda blund
Jag vinte sova en enda stund
Jag vinte, jag vinte, jag vill inte.

Du ringer och vill prata med mig
Om allt som vart om allt som ska
Men jag vill inte tala om allt sånt där
Jag vinte tala med dig eller nån
Jag vinte, jag vinte, jag vill inte.

Det känns som locket inte håller så länge till
Det känns som allt vill komma upp
Det känns som allt vill få luft
Men jag vinte att det sker
Jag vinte se eller ens höra det
Jag vinte, jag vinte, jag vill inte det.

Det fanns en film, det fanns en musik
Det fanns en sång, det fanns en dikt
Det fanns nånting som nånting var
Men jag vill inte att nån spelar det
Jag vinte se eller ens höra det
Jag vinte, jag vinte, jag vill inte det.




Fri vers av Eddy Norest
Läst 308 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-05-02 02:04



Bookmark and Share

  Nolltillhundra
Gillar effekten av "jag vinte, jag vinte, jag vill inte det." Bra!!
2014-05-02
  > Nästa text
< Föregående

Eddy Norest
Eddy Norest