bedövande tomhet
Jag hör dina ord
vet att du vill trösta
försöka göra ditt bästa
och jag försöker i gengäld spela med
dansar med i din dans
för jag vill inte göra dig besviken
det räcker att se mig själv i spegeln
Men så fort jag vänder bort min blick
suddar mina filter ut alla kanter
tills inget blir kvar
det är kanske därför du inte ser
skuggorna som följer mig
inte heller ser du bakom mina leenden
de som kväver tårarna
och skrämmer livet på flykten
Och här inuti
pågår kriget i det tysta
det som jag inte valt
men som fann mig
och som jag inte vet hur jag ska komma ur
för någonstans på vägen
tappade jag bort mig själv
trampade rakt ner i kvicksanden
och jag kippar efter andan
de gånger då jag emellanåt kommer upp till ytan
Du säger att du ser att jag är trött
och du har så rätt
jag är trött på den jag blivit
så trött att jag inte vet hur jag ska orka
hitta tillbaka till mig själv igen
jag undrar om du kan se det
om du tittar riktigt noga
eller är tomheten så bedövande
att du väljer att blunda
precis som jag