Årets femte månad i kalendern,
våren är som yppigast, blomstrande!
Gryning blir allt tidigare,
solen sänder mera och mera
sina gyllene strålar från himlen ner.
Nätter är kalla, några grader under noll,
nattetid glimmar månen i vikens vatten,
då dagen ljusnar, prålar daggens tår
efter kölden i sippornas blad.

Man huttrar i morgonkyla!
Joggar i vårgryning.
Söker sig bort från skogens
friska och svala skuggor
till soliga ängars vidd.
Högt i morgonskyn svingar lärkor,
har illusion om att de sänder mig
slängkyssar, förda av luftens vågor.


Längtar plötsligt till vatten,
söker mig till havsstrand.
Tycker om att känna samtidigt
lukten av havsalger, fisk, havets
saltvatten och fjolårsvissna säv.
Längtan bort slår mig, då jag ser
snövitt segel fjärran på fjärden.
Snart dock lever jag i nuet tillbaka,
följer fiskar med blicken,
löjor, små abborrar stimmar, glittrar i lugnet.

— Våren bär mig ifrån den fientliga världen
för en kort stund, håller mig i sin famn,
kysser mig, även ler mot mig.
Livet ser ut efter en kort naturstig
ljusare, skönare, mjukare ut,
min tankevärld rikare!
Solen gick upp över mitt vårlandskap!

© Heikki Hellman 2014-05-04