Las Vegas Premium Outlet - South
var stället jag köpte skorna på
ett par enkla bländvita Converse
och sedan dess har de trampat
två, tre, ja jag vet inte riktigt hur många
avgränsningar till ett och samma liv
men Las Vegas var stället de gicks in på
där satt jag och vickade med dom mot snurrstolen
inne på Ceasar Palaces pokerrum
och senare den kvällen gick jag med gummisulorna
över den psykedeliska heltäckningsmattan
den där som aldrig ville ta slut
bort mot Colosseum för att se Rod Stewart
inte för att jag nödvändigtvis ville
utan mer för att mitt ex ville
trehundratusen rasslande blingande steg senare
och tiotusenmeter över Nevadaöknen
med en JackDaniels i min hand
på väg mot O’hare
minns jag hur jag svettades över tiden till en Röd Prince
och hur jag senare trampade ner min sista fimp
hur jag med gummisulan, liksom försökte vrida ner
det som var kvar, en del av min identitet
tiden som rökare, efter några flygningar till
mot en kylig norrländsk asfalt
fimpen fortsatte trotsigt glöda då jag gick
jag trampade vardagar till snön föll med de skorna
till jag senare en sensommardag möttes av värmen
och en herre med min namnskylt på Marco Polo
han körde mig i limousine till Cortina d’Ampezzo
körde mig till människor jag aldrig förut träffat
där emottogs jag av sådan omtanke och generositet
att jag grät, då jag några dagar senare tvingades lämna dom
tårar regnade över skornas gummihätta
då jag tog farväl och satte mig på bussen mot Venedig
bland gränder, kanaler, turister, förälskade par
och mina tankar gick jag ensamt vilse
min nya familj, min nya fina Italienska familj
sådan värme, sådan gästfrihet, sådan äkthet
helt utan baktankar, en nästan religiös upplevelse
kämpigt ekonomiskt men ändå så generösa
av anledningen, som de sa
tyckte jag var god och unik
och ibland tror jag på karma
åtminstone då sådana här saker händer
och jag tittar på de där numer grå skorna
och kanske är det all min sprit
spyorna som kastats upp mot mina skor
som nu tvingar mig att för resten av mitt liv
äta de här vita tabletterna
som tvingar mig att tänka på mitt blodsocker
kanske är det karma
för det jävulskap jag ställt till med
för de jag sårat
både medvetet och av oförstånd
för det har jag gjort
men det gör inget
jag ska försöka bli bättre, godare
och jag tar på mig ett par nya skor
och ringer min hälsomedvetna flickvän
min mjuka, empatiska
hon den fina, med de små
nästan dockliknande skorna
hon som mötte mina Converse
för första gången, under slutet av dess tid
hon som reste sig på tå och trippade upp för att nå
som lossade snörningen när hon kysste mig
och hon frågar vad jag gör
städar lite, säger jag
och ställer de en gång så vita i ett hörn
aldrig någonsin tänker jag slänga dom
en del skor borde man aldrig behöva byta ut