... när du
så snart någonting saknas
finner ut argument
som ska göra det hållbart
för att du ska kunna
skylla på mig ...

Vet inom 
att jag är utan skuld
men likväl
kan jag känna tvivel 
på mig själv 
och låta oron gnaga
inom en hel dag ...

Men det är väl
en sådan där grej
som hör till 
konceptet 
att vara pappa
till en tonårstjej ...

Att det gör ont
när du utan eftertanke
tvärsäkert skyller
varje liten bortsprungen sak
på mig
är kanske blott ett tecken
på att att du är mer än guld
värd för mig ...

... och att jag
inte vill förlora mitt värde
som världens bästa pappa 
för dig ...