När skymningen
lägger sig.
När allt som
skyddar från mörkret
är ljuset från en lampa.
Då bubblar orden
likt champagne
och formas
på spetsen
av tungan.
Men bubblorna
går till spillo,
ut i tystnaden
där du inte
längre finns
för att höra
mitt brus.
Det enda svaret
jag nu hör
är ekot
av mig själv.
Hör du mig ändå,
någonstans där
i tystnaden?