Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Så som det kan kännas ibland, och som någonting jag var rädd för.


Den stora rädslan


Så hon sa att hon inte kan mer.
Hon var så rädd,
att det som band dem så starkt samman
hade gått sönder.
Liksom slitits av,
fast onekligen i onödan.
Så blev han ledsen,
och hon var redan förtvivlad,
äten av ångest.
Men hon visste,
han tyckte inte om en del av henne.





/ Clara-Fina




Fri vers av Clara-Fina
Läst 233 gånger
Publicerad 2006-03-27 08:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Clara-Fina
Clara-Fina