Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En blandning av fiktion och verklighet. Mitt sett att bearbeta sorgen efter en nyligen förlorad förälder.


Inte redo för världen

Solens strålar trängde sig igenom persiennerna och träffade ansiktet. Det verkade som om värmen hade kommit för att stanna. Klockan på nattygsbordet visade att det var dags att ta tag i dagen. För många timmar hade redan gått till spillo under det alldeles lagom varma täcket. Motvilligt satte hon sig upp och placerade fötterna på golvet. Stötte emot tofflorna som låg slängda nedanför. Solen sken utanför fönstret men hon kunde inte längre se det vackra. Tiden hade stannat. Verkligheten och den värld som fanns därutanför tillhörde inte längre henne. På några sekunder två veckor tidigare hade allting rykts bort. Allt hade blivit så främmande. Utan förvarning hade en mening vänt upp och ner på hela tillvaron. Livet skulle aldrig bli detsamma igen.

I hallen kunde hon se hur dagstidningen låg på mattan. Idag visste hon att när hon bläddrade fram till annonserna skulle hon mötas av sitt eget efternamn tryckt med svarta tjocka bokstäver, förnamnet som hon sällan tog i sin mun skulle vara tryckt framför. Förnamnet som tidigt byttes ut mot pappa eller ett fembokstäverlångt smeknamn. Hon visste vad som skulle stå för hon hade själv skrivit orden fem dagar tidigare. Symbolen hade hon sett skapats av en penna vid köksbordet i huset där hon en gång växte upp. Ett hus som numera kändes tomt.

Hon drog ett djupt andetag som slutade i en suck. Reste sig upp med tyngden av världen på sina axlar och började maratonloppet mot hallen. Det blixtrade till framför ögonen när hon böjde sig ner för att greppa tidningen. Handen sökte snabbt väggen för att förhindra fallet. Drog ytterligare några djupa andetag och dimman framför ögonen skingrades. Hon bläddrade fram till annonserna. Trots att hon visste att hon skulle mötas av namnet som hon hade hört sedan hon var liten var hon inte beredd. Tårarna föll och hon med dem. Tidningen gled ur greppet och landade återigen på hallmattan. Hon vänd sig om och gick tillbaka till sängen. Kröp in under täcket och gömde sig för världen. Stängde ute allt det onda. Släppte taget och hoppades att någon skulle stå där och ta emot.




Prosa av brokensoul
Läst 157 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-05-18 15:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

brokensoul
brokensoul