Jag drömmer att ”Prussiluskan” kommenterar en av mina dikter i cyberrymden, gör en djupgående analys om hur jag egentligen blev uppfostrad som barn på sjuttiotalet.

Det är klart jag vaknar skrikandes mitt i natten. Det är verkligen inte konstigt, eftersom ”Prussiluskan” gjorde det hopplöst att plocka bort kommentaren som jag vägrade lyssna på. ’

Fy, vilken elak tant. Jag förstår att ”Pippi Långstrump” fick adhd. Jag drabbades själv av panikångest, då jag inte tog mig ur mardrömmen, innan jag läst ”Prussiluskans” diagnos om mig.

Jag springer runt i min stjärnprydda pyjamas, tänder alla lampor i lägenheten, men "Prussiluskan" har fått "clownen Manne" att hoppa ut ur TV´n och börjat jaga mig igen.


______________