Det stora svarta skrovet,
med dom mörka gångarna ;
det är här nattens och drömmarnas sanna känslor frodas

Jag vågar inte möta dig på dagen,
dina ögon som glänste som diamanter i mitt huvud,
skär i mitt mörka skrov när jag nu blottar mig för dig

Men under nattens himmel; exploderar regnet
tårarna är oundvikliga

Jag undrar?
stal jag våran låga? eller brinner den fortfarande?

Mina lögner täckte sanningen,
så som dom släckte lågan,

det som finns kvar är rester
av hjärtat som inte längre finns,

I vinden hör jag allt,
som inte längre går att utsöndra