En människa i nöd
Är du död?
I själen, den föds
Föds av oljud och ångest
Växer, gror stor
Sprids som eld, men är mörk
Föds ej av syre och gnista
Föds av sorg och saknad
Oro bekommer, i mörkret som drabbar
Som bly är tungt, drar det dig ner
Sjunker långt ner, under
I paniken du drar, drar med dig någon ljus
Osyn, osynlig du tror
Skulden vi ser
Du drar härifrån, som en människa i nöd
Du är inte död

(Du är bara störd)