Jag trodde att du var färdigpaketerad.

Rätt skönt att ta ner dig, från piedestalen.
Varför placerade jag dig där?
För att du är olik mig?
För att du inte har samma erfarenheter som mig?
För att du är så bra?

Det är du.

Ego...
Skönt att ta ner dig.
Känna dig växa ännu mer.

Lära känna att jag vill leva i en opaketerad verklighet.

Att inte bara vara orolig och olycklig.
Utan...
Orolig och stundvis lycklig.
Ego, är det bra?
Bra nog?

Vem är jag att döma ut och ur, innan du ens hunnit trilla ner.
Helt.

Jag är redan nere.

Eller kanske inte!?

Du kanske kan få vara där uppe.
Lite högre än mig.
Lite bättre än mig.

Ego, är jag inte bra?
Är jag inte bäst?

Du kanske är bättre.
Är det okej?

Vi måste inte vara helt lika.

Jag är hellre orolig och lycklig.

Varför trodde jag att du var färdigpaketerad?

Det är inte jag.

Och vill aldrig bli.