Han är så liten,
och han kan inte förstå.
Jag undrar
hur hans värld ser ut.
Han vill inte leva,
säger han.
Fast han är så liten.
Bara sex år.
Han kan inte sova,
\"klappa mej mamma\"
säger han,
\"fast inte på knopparna\".
Jag klappar honom,
men inte på knopparna.
Jag hoppas han vill leva,
ett värdigt liv.
Utan ensamhet
och utanförskap.
Att han kan hitta
en mening
och en glädje.
Min enda önskan
i livet,
att han blir lycklig.
Men jag gråter
oändlig sorg,
för han är inte glad.
Och han är så liten.





/ Clara-Fina