- Nej...inte att jag träffade dig. Men jag ska erkänna att jag fich lite av en panik några dagar efter att du åkt tillbaka till London. Allt som kom upp till ytan då...fyfan, det blev en jobbig tid. Att en enda natt kan väcka så mycket känslor...det hade jag inte räknat med. Trodde jag hade koll...men nu vet jag bättre. Har du ångrat dig?

- Både nej och ja!

- Hur menar du? Hon vände sig mot mig, och såg mig i ögonen, innan hon fortsatte.

- Du får inte bli arg nu...

Jag sa inget, men såg på henne att hon bestämt sig för att vara fullständigt ärlig.

- Egentligen var det så här: jag hade pluggat som en galning inför en examen...i månader...och resan till Stockholm och min vän Lisa, var en belöning som jag gav mig själv. Jag behövde komma bort och byta miljö. Att träffa en man fanns inte på kartan, jag hade ju avslutat ett förhållande som pågått alldeles för länge, nåt halvår innan. Och jag njöt över att bara kunna ägna mig åt mig själv och mina studier. Det är faktiskt rätt skönt att slippa er män emellanåt...

Hon log åt sin kommentar och gav mig en puss innan hon fortsatte.

- Så där står jag i Lisa's trädgård i ett okänt land, och hade nog fått i mig närmare två glas vin, när jag ser dig stå och prata med någon av tjejerna. Det var något med hur du rörde dig...först tänkte jag att det måste vara ett allvarligt samtal, sen såg att hon log och skrattade vi flera tillfällen. Då blev jag nyfiken...det fanns något kraftfullt manligt i ditt sätt att röra dig. Som sagt, två glas vin, och ingen karl på ett halvår...då börjar vi tjejer bli lite nyfikna...

Hon skrattade och började stryka min underarm, innan hon tittade upp mot mig och frågade.

-Ska jag ska fortsätta?

- Ja, absolut!

- Det är skönt att få vara så här ärlig. I den värld jag växte upp i lindade man alltid in sanningar, och sa aldrig rakt ut vad man kände eller tyckte. Gjorde man det så tappade man ansiktet.

- Låter som min egen uppväxt, förutom att där sa man inte vad man tyckte av rädsla.

-Rädsla??

- Ja, rädsla för att få en smäll om man sa något som inte behagade den person som andra barn kallade för pappa...

- Men herregud så hemskt!

Hon såg på mig med en blick fylld av kärlek, och jag insåg i samma ögonblick att hon öppnade något i mig. Något som varit undanträngt ända sedan en natt för länge länge sen, då en liten pojke med bultande hjärta tjyvlyssnade på ett upprört samtal mellan sina föräldrar, och det blev med ens helt och fullkomligt glasklart vad jag saknat alla dessa år...