Jag visste ett plats där vi kunde stanna till längs vägen och gå rakt ut i det som var till synes oändliga rader av blommande Lavendel. Ett böljande hav i blått.

Vi hade lämnat motorvägen och var nu med cabben nere och vinden i håret på väg längs de vindlande och smala vägarna som leder upp till den lilla staden Valensole som blivit så berömd tack vare Lavendel och Solrosfälten.

Jag har varit här förr, tänkte jag. Men tillsammans med dig får allt en annan känsla, en annan mening. Jag vände mig emot henne och såg att hon verkade försjunken i egna tankar. Radion spelade "What's love got to do with it" med Tina Turner.  Allt, tänkte jag...precis allt...

En stund senare hade vi passerat Valensole och tog oss nu upp sista biten till platån på vägar kantade av trädlundar, torrt gräs och den rödaktiga berggrunden, när Chandra tog min hand,

- Du är den första man som jag inte spelar ett spel med. Som jag inte vill ha makten över. Som jag känner fullständigt tillit till.

Hon vände sig mot mig och fortsatte.

- Det var något med dig som jag fastnade för redan den där första gången i Lisas trädgård. Jag har tänkt mycket på de där minuterna. Din kraftfullhet, din närvaro och hur jag instinktivt kände din godhet...men vet du vad som öppnade upp mig mer än något annat?

Hon drog fingrarna genom mitt hår och såg djupt djupt in i mig. 

Jag svängde av vägen och stannade i skuggan av några träd.

- Det var när du gick fram till mig och såg mig i ögonen, innan du började prata. Det vararade nog bara några sekunder, men kändes som en evighet. Det var som om du såg rakt in i mig. Det fanns en hunger och vilja i dina ögon som jag aldrig känt hos en man tidigare. Det var så jag ville att en man skulle se på mig. Så jag ville att en man skullle få mig att känna. Och när du sedan försiktigt rörde vid min arm, ville jag att du aldrig skulle sluta. Där och då ville jag inget annat än att få falla in i din omfamning. Aldrig tidigare hade ett första möte berört mig så djupt. 

Hon fortsatte.

- Jag behöver din kärlek och din tro på mig...på oss...på att vi har en framtid. För att läka mitt hjärta som bär på så mycket sorg...

Hon tystnade och började gråta och jag kunde inte låta bli att gråta jag med. 

- Kom, sa jag och hon kröp över till min sida och föll in i min omfamning.