En gång på afrikanska
stäppen
längs den gången i det höga
gräset
går elefanten.

Lunkar som elefanter brukar
med två hägrar på sin rygg.
Öronen fladdrar för att kyla
hjärnan,
på väg till vattenhålet.

Just där i det höga gräset
ser jag den passera,
detta gråskrynkligt vackra
djur.

Att jag skulle stå där,
precis just nu.
Klockan fjorton och femtiosju.
På planeten Jorden.
Tellus. Och få beskriva
detta för dej,
i Midsommarkransen, är nog
mera än bara tur. Så säg?