... så där alldeles 
precis som det ska vara
Det där man så hett önskar
och vill av livets alldeles underbara ...

... är skrämmande ibland ...

Speciellt när man 
saknar erfarenhet
av att kunna känna tillit
och mest vet
hur smärtsamt det är
när man någon gång
stannat upp
låtit sig invaggas i trygghet
och känna och tro på
lyckan, kärleken och 
ett liv med lovande framtid ändå ...

Bara för att
när man släppt allt tvivel
och börjat vänja sig
vid den trygghet
på vilken man börjat våga tro ...

... finna sig lämnad kvar
i ett enda stort ekande
tyst och smärtsamt tomrum
i all övergiven ensamhet
när livets bistra verklighet
kommit ikapp 
och tillsynes planerat
att få en själv som bästa napp ...

Man känner sig ordlös
tanklös och fullständigt stum ...

... och inte så lite dum ...

Dum som vågade tro på
att dem som så innerligt 
sa att lyckan, tryggheten
och allt man önskar kan man få
Att det är ett koncept 
som faktiskt existerar
och är någonting
man utan risk
kan stanna kvar i ändå ...

Nej, dit jag önskar dem
har ett namn 
vilket ej lämpar sig
att skriftas i ord
ens här för att läsas av dig ...

Här och nu 
är det som gäller 
fortsättningsvis för mig
Framtiden, evig inklusion
och den äkta kärlekens lycka
får du allt lov att behålla för dig
och dem som så naivt
vågar sig på att lita på dig ...

- Det gör ont i hela mig
när jag möter människor
som inte vågar stanna kvar
i det som för dem faktiskt är bra ...

... bara för att de 
för sina exkursioner
för att pröva att stanna kvar
för att få uppleva och se hur det var
väljer helt fel umgänge, relationer
och situationer ...

Vill bara krama om
och visa att det finns
uthålligt bra och tillförlitliga
människor, relationer och situationer
i vilka man mår bra av att stanna kvar ...

- Men inser till slut
att det är alldeles för många
som tappat tron 
och som saknar tillit nog
för att våga stanna kvar
tillräckligt länge 
för att de ska få 
bekräftelse på 
att det är bättre att stanna kvar
i det som känns bra
än att på grund av rädslan
av att åter bli sviken
välja att på halva vägen
ta sitt pick och pack
och smita iväg
mer genom att för livet springa
än att sin väg gå ...

Och jag är ju blott bara jag
En endaste person
En endaste existens
vilken ej ens själv
med livet alltid är helt överens ...

... även om jag tror på livet,
kärleken och lyckan 
i att få somna och vakna
med den man är ämnad för
och som är ämnad för en själv ...

Bara det att jag ej 
riktigt räcker till
alla de dig 
som skulle behöva
få bli kramade så av mig ...

Men vill likväl
säga till alla dessa dig
att det finns 
rätt många som är som mig ...

... faktiskt så det räcker åt alla
så länge de inte kompromissar 
med vare sig kärleken
eller det som de i övrigt önskar sig ...

Ty det finns för alla 
var och en 
som existerar i världen
någon som är ämnad för dig
och som du är ämnad för
Någon som intet hellre vill
än att få dig att våga stanna kvar
resten av livet 
i det perfekta ögonblick
den vill få fånga, utveckla
och göra till ert gemensamma universum
tillsammans med dig ...

Ett universum 
fyllt med kärlek, tillit
och lyckorus ...

... ett hem för dig och din älskade
fyllt med kärleksfullt och varmt 
tända ljus ...