Han står på tå på en pall. Jag säger åt honom att det är inget man bör utsätta sig för, varken vardag eller helg. Men nu är det onsdag och han vinglar till. Jag är lite bekymrad över dig, säger han och blickar ner mot mig. Jag står på trasmattans sammetsfåll och blickar upp. Han byter propp i det lilla skåpet på väggen. En guldskimrande liten grej på hundra ampere eller så. Du vet, fortsätter han sen och balanserar vilt på den trebente, när kortslutning är den enda lösningen på arbetsdagen, då är det dags att byta jobb.