Jag sträcker mina vingar men vågar inte flyga
för rädslan väcker mig ur mina drömmar
jag är fri men ändå fånge
bakom lås och dunkla rum
matar rädslan med min oro
fyller sinnet med dess ord.
Flyr
för jag vågar inte se mig i spegeln
möta den människa jag blivit.
Bara jag kan förlåta
förstå och glömma
kommer världen bli sig lik igen.
Gräver graven djupare
långt ner i jorden skall jag en dag
så varför inte denna?
Blind
för jag vägrar se vart jag är på väg
utan mål
bara rutiner
Sova äta andas
vad har vi annars munnen till?
Orden flyter ut med vatten
som strömmar ner i floder
från ögats kant.
Fly om du vågar
eller se dig i spegeln
bara du kan förlåta dig själv
för alla fel du gör.