En arena som långsamt fylls med människor
som är där för att sjunga om Göteborg
och inte om New Jersey.
En sol som lyser starkare än på länge
och som jag tror valde att gå upp i dag
bara för att få vara med om historia.

Stämningen går att ta på
och om arenan hade haft tak så hade det
med största sannolikhet exploderat.
Jag börjar undra om himlen
är stark nog för att klara av det här.

Tro och tvivel blinkar på en skärm
och jag tror att jag aldrig kommer känna tvivel igen.
Vi är så många som känner så mycket
att det här måste påverka universum på något sätt.

140 000 händer i luften,
hjärtan som slår
och röster som sjunger
"om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt".
Det finns inte en enda människa här
som inte står med hjärtat i handen.