Hon rör sig målmedvetet strosande över torg, ner och uppför trappor som leder vidare till slut, ser knappt upp från boken i sin hand. Hör dig inte för hörlurarna stänger ute omvärldens ljudscen, skapar en ridå. Hon föreställer sig sitt liv som en musikal, där varje ton beskriver stegen hem.

Den här staden är för stor så vi drunknar i den men ändå är känslorna för stora och för många och ryms inte mellan hustaken där vi vandrar fram längs södermälarstrand. Våra liv är inte kompatibla, var väl aldrig någonsin det. Det är därför du lämnar landet och jag stannar kvar. Letar skogsstigar, andas i sjöbrisens lätthet och äventyrar längs gatorna i mina egna kvarter. Fuck you, prague.

Låter mitt inre bada i kaffe för att mitt yttre ska orka med ännu en eftermiddag med värkande tankar. Utmattad av ingenting. Berörd av allt.