Den där rösten i mitt huvud
Överröstar alla tvivel.
För första gången på länge
Lever jag inte baklänges eller sidleds.
Nu vet jag när allt tar slut,
Att världen sluter sig runt oss och
Skapar en sekvens
Bara för mig.
Ett väck i tiden.

När jag sluter mina ögon ser jag dig
I all din fullkomliga perfektion.
Du är alltid ett andetag bort.
Men jag lever för att dö.

Den där rösten ber mig göra si och så.
Och förklarar varför det finns saker som
Jag aldrig kommer att förstå mig på.

Dina händer sluter sig runt mig
Som de så många gånger gjort.
För åtta år sedan.
Men jag föddes hel och lever för att
Brytas ned.

Frågorna jag ställde blev inte besvarade.
Så jag lever för att se
Mina sanningar uppfyllas
Av kausalt förfall.