Sagan...
Jag har rusat som en dåre
ideligen stressat
lagt mig med känslan av otillräcklighet
som försökt sprida sig genom varenda lem i min stumma kropp
Jag har vunnit
Jag klarade att stå på mina egna ben
fastän jag föll om och om igen
men jag tog mig alltid upp
det känns som evigheter sen
Jag har förlorat ett liv
min barndomsdröm stampade jag på
jag lät min partner, mina bästa vän
mitt hjärta gå
Vi mådde så dåligt båda två
Jag har somnat nöjd
nu jag äger mig själv
Jag har stångat mig blodig
grät som ett barn vart och var eviga kväll
Jag har känt ångestens snara strama runt min hals
strypa mig långsamt
legat paralyserad mitt i ingenstans
Jag har stängt hjärtats bägge dörrar
barrikerat dom hårt
trängts in i ett hörn
jag har smakat på livets jävligaste törn
Det finns ögonblick jag aldrig vill glömma
när lyckan var total
när vi var en familj
när du var själaglad
Det fanns känslor av uppgivenhet
som då när vi pausade våra liv
under flera år tog vi olika kliv
Jag tänder min lampa
jag tittar ut
detta är början
på en gammal sagas slut...