Den gamla Moraklockan slår sju slag och jag blundar och minns min barndoms dar.
Jag minns sången och skratten, min rädsla om natten och hur jag jagade skuggan men aldrig fick fatt den.
Jag minns morgonljus som lyste upp vårt hus, jag minns hur fåglarna sjöng till vindens sus.
Jag minns sommarbruna ben och en kind så len och hur bäcken porlade så klar och ren.
Jag minns mammas varma bröst som gav mig vila och tröst och jag kan ännu höra hennes lugnande röst.
Du ska se att en dag, kommer allt att bli bra och i mitt öra någon viskar: Vad var det jag sa?