När jag sprang min joggingrunda vid Sisjön, som jag simmade i,
mindes jag tillbaka till när jag och min bästa vän Ewa åkte till
Billebjer för att bada om sensommaren. Tidigare var det ett
stenbrott på Romeleåsen nära Dalby. Bjer är ett danskt ord
och betyder berg. Till formen påminner berget om en bila
eller plogbill. Från bergstoppen kan man se över Lundaslätten
över till Köpenhamn. Vi promenerade i den grönskande
omgivningen med lövträd och backsippa, blodnäva, backvicker,
kungsljus, backtimjan och gökärt. Hundägare brukade rasta
sina hundar där. Man kunde ibland se hästar med ryttare
på ridtur. Det fanns också löst pack där. När vi skulle byta
om till baddräkt såg vi oss omkring för att inte någon
pervers typ med kikare förvisso harmlös skulle smygtitta
på oss utan vår kännedom eller tillåtelse. Och de s k
självmördarna, som hoppat från klipporna, och som kanske
varit för känsliga för detta liv. Man ska inte bege sig dit
själv i alla fall. Min mamma Greta tog med oss dit till
det lilla paradiset. Tillsammans var vi trygga. Vi simmade
över sjön till andra sidan med klippor och tillbaka till
sjöstranden medan huggormar och snokar ålade sig över
vattenytan och trollsländor surrade med sina blå skuggkroppar
för att då och då landa med genomskinliga vingslag på sjön.
De första löven föll av träden och la sig på det svarta vattnet.
Det var ljummet och skönt att simma i som ett första avsked till
sommaren och en första hälsning till hösten före skolstarten.