Regnets smattrande toner hörs allt starkare
då asfalten blir ödelagd,
Jag blundar men jag ser ändå alla dystra moln dra ihop sig,
jag ser en grustapp som inte längre är massiv och fast
utan våt och uppdelad

Jag försöker och andas in men den tunga koldioxiden
drar snabbt ihop sig i mina lungor,

Min tid känns inte längre lika dyrbar
då jag är den enda som kan tillbringa den med
vinden blåser inte längre lika ömt mot min kind
den skakar om mig istället ända in i själen,

Träden är inte längre lika stora och mäktiga
utan dom är små och obetydliga,
blommorna finns inte längre kvar, nåt så vackert överlever inte i den hårda miljön,

Dom graciösa svanarna som står för stoltheten är inte längre ute på sjön, då pengars betydelse går före liv

Jag skäms för mitt liv inget,
inget jag e stolt över finns kvar