vi backade för långt, kom över klippkanten och föll, obönhörligen, hundra meter ner mot vattenytan. nu ska vi dö! skrek jag men vi hade flytvästar och klarade oss. den schweiziske professorn som bärgade oss behandlade oss visserligen arrogant eftersom vi var fransmän, men han hade ju faktiskt räddat våra liv. professorn höll hårt på hierarkierna, tjänarna fick sitta längst in i hörnet och äta ost med mössen. vi som var högre i rang fick följa med på en rundvisning av ön.

ön var delvis täckt av pudersocker. tanken var att täcka hela, men pixlarna räckte inte riktigt till, ekvationen gick inte ihop. här behövdes radikalare åtgärder. nästa gång vi gick runt ön hade de schaktat bort en hel tårtbit av lera och sten för att bygga upp en stabilare grund.