Theresequeens text om sommarstängt eller brist på ord, fick mig att skriva en kommentar
som jag här återger som egen text i mer redigerad form ...
När orden inte verkar vilja mer ...
... och lyser med sin totalt
närvarande frånvaro
som om de inte någonsin mer
kommer att återkomma igen ...
... En känsla jag nyss läste
hos en god skrivarvän ...
Vet inte längre hur många gånger i mitt liv
som jag upplevt just den känsla
du här så starkt förmedlar ...
- Men det jag vet är
att orden må krypa undan och till synes
lämna en fullständigt i sticket stundom ...
... Ibland för någon dag, en vecka eller ett par månader ...
... i sällsynta fall för en väsentligt längre tid än så ...
... Men tro mig!
De kommer tillbaka
när du minst förväntar dig det
en dag eller natt ...
Själv tror jag orden drar sig undan
när de känner att vi inte tar till vara
på det liv vi har till skänks
och som det är meningen att vi ska leva ...
... Leva och uppleva
för att få erfarenheter
som vi åter kan sätta ord på
för att förmedla dem i samlade former
för att de ska få bli publicerade
och lästa av andra här ...
Ord är precis som vi själva!
- De vill känna sig
meningsfulla,
väsentliga
och att de har ett budskap att förmedla
som når fram och berör ...