Duken jag stryker är handbroderad
vita plattsömmar, röda små klasar av bär
sirligt snirklande över hela duken
anilinfläckar, två, tvärstopp för 'tabort'

den las i säck och skickades till
vävare av trasmattor
vars förråd av lump jag i mitt armod
fick husera i bäst jag ville

sen har den bott hos mig
och fått ett hål till sina fläckar
och näsorna dras upp i hån
'det finns snyggare på Emmaus'

Jo, men ser ni vid denna duk
har de suttit de där människorna
som bär osynliga skador
värre än fläckar och hål
människor som inte söker sin like

men platsar bra runt en bordduk
med egen historia
i lag med andra strandsatta
och av bekymmer slitna stolnötare
runt mitt vänliga bord