~*~

Vad är naturens fulaste, själv sa hon alltid: döden döden döden

då hennes dotter läste artiklar för henne som hon skrivit 

och nästan glömt bort på det 90:e året

för inte kan det vara hösten, med alla löven

varje årstid omskriven i böcker för de unga

som ännu inte alla känslorna och texterna förstått

och inte det vinterkalla landet

eller bandet till tiden förr, 1800-talet

då det förstås var värre med köld

Jämmerligen

Vad kan vara bättre, att vara folkilsk eller de som är folkpilsk

vad kan vara värre, än sånt som driver folk till pilsner och piller

är det inte bättre med musiken och litteraturen, även kallad kultur

det hörs ju på namnet, annars hette det väl okultur

Hujedamej

Vad kan lösa vanan, med ovanan till musiken

med alla artister som gör alltför många besviken

det var väl ändå inte meningen

att sjunga och spela välkändheter som ingen och inget överraskar

så att man föredrar tystheten

Voffo dådå

Vad är då naturens vackraste, solnedgången eller soluppgången

de dagvakna säger uppgången men där alldeles innan nedgången 

finns ett skimmer och det tidlösa landskapet

som går över daggstänka berg...fallera, utan strumpor och skor

där Astrid och andra lärt folk sedan barnsben 

vad som är rätt och fel, men det behövdes egentligen inte, för de vet om det, egentligen

Pilutta dej

Men behövde påminnas, det känns igen 

och däri ligger berättelsens makt 

att skriva om det som man ännu inte kan sätta ord på men....

känner igen

Som ett litet barn som förstår känslan förknippad med ordet 

...den allra första gången

15 Jul 2014

L Patrik W Johansson

Varje dag pratade Astrid med sina systrar Ingegerd och Stina i telefon. De började alltid samtalen med orden "döden, döden" för att liksom ha det avklarat, sedan pratade de om andra saker.

"Man måste lära sig att leva så att man blir vän med döden. Tror jag tralala."

- Astrid Lindgren