Dina soldränkta, giriga händer sveper fram längs med bordet. Tågkupen har just avlövats på människor, och morgonen ger vissa garderade löften. Brittisk engelska, och något som låter som nederländska, hörs runt omkring oss. Du slumrar in, jag tar på mig hörlurarna. När jag hör Beirut sjunga om italienska vykort känner jag mig nästan hel.

I drömmarna, som aldrig ger sig till känna, är vi på väg till kontinenten. När du vaknar är vi redan där. Sartre och de Beauvoir hälsar oss välkomna. Jean-Paul betraktar oss med sina insjunkna ögon. Han viftar bort de värmeförvirrade flugorna, hans smutsiga händer ser gamla ut. Simone bjuder oss mandariner och ett glas vatten. Hon säger: Av det vi önskar oss mest i världen, sker oftast intet.

Vi närmar oss natten, deliriska tankar tränger sig på. Hennes ord dröjer sig kvar. I det uttunnade solljuset är vi snart ensamma, ensamma med våra tankar.