Den spegelklara blicken
och rösten i natten
så skör som ett löv
på skymningens scen
där vilar en längtan
i kärlekens bild
den strålar av klarhet
vid minnenas sken

Han tog en hennes kofta
och insöp närheten
gitarren var borta
den hon spelat på
försiktigt föll vindarna
runt spruckna knutar
ensamhetens skörhet
så svår att förstå

De tunna linjerna
kring livets skådespel
melankoliska konstverk
mot vita ramar
ångest som tar plats
i sköra andetag
en längtan som skriker
efter ömsinta kramar

Han fann hennes närhet
från kappan i hallen
och ekot från klackarna
som dröjt sig kvar
regntung blev skyn
vid oputsad fönsterruta
den släckta ljuslågan
gav verklighetens svar

(Copyright © ULJO)