... från den roll
jag fått mig tilldelad i livet?

- Har överlevt mot alla odds
det som hänt under de senaste 14 åren
och tre år dessförinnan ... 

... Ok! Har ju gått över till andra sidan
minst tre gånger under denna period
men då jag lyckats återvända varje gång
oavsett vad som protokollförts,
räknar jag det som att jag överlevt 
även vid dessa tillfällen ...

- Det som oroar mig
allra mest
här och nu
är
att jag tvingas abdikera
oavsett vad jag själv vill ...

Ty jag börjar komma till insikt om
att alla de mer eller mindre dödliga sår
som jag tillfogats under alla dessa år
infekterats, läkt ut och återinfekterats
igen och igen och igen ...

Det börjar kännas ...

... och jag är inte så säker längre på
hur länge till jag orkar eller förmår
att självläka och rekonstruera mig själv
när jag ännu allt jämt nya sår på vägen får ...

Den trygghet jag har
för att våga tro på
att jag ännu ett tag
kommer att förmå 
mig själv till att finnas kvar
är ...

... att det finns en hel del
som ej har råd 
och som känner
en ren och skär befogad skräck
inför konsekvenserna av
att jag en dag ej längre finns kvar ...

- Det som skrämmer mig
är att det finns så många andra
på lägre nivåer
vilka inte känner till dessa konsekvenser
och då spelar det ingen roll
för det som kan hända mig 
när jag måste lägga mitt liv i deras händer ...

Men än så länge
finns det hopp om framtiden
även för mig
så länge jag känner
att krafterna så sakteliga
steg för steg 
till mig återvänder ...