Mitt förhållande till skrivandet
har förändrats över tiden.

Inledningsvis tyckte jag att jag
inte hade något säga

Senare när några gillade vad jag skrev
kom jag igång på allvar.

Fick kontakt med en poetisk känsla
som jag vårdade från dag till dag
likt en röd tråd påverkad av vänner

Idag saknar jag motiv och ambition
att nå några poetiska höjder.

Det mesta jag diktat på senare tid
verkar vara en slags dagbok

Troligen spelade en sjukdomsdiagnos
i höstas en stor roll. Chockad visste jag
varken ut eller in

Idag har jag försonats med mitt öde
och tar en dag i sänder och känner
tacksamhet för att det inte är värre

Med regelbundna kontroller vet jag
vart det barkar

I min vardag - fylld med arbete -
glömmer jag allt vad sjukdom heter

Som den gamling jag är måste jag inse
att livet inte är evigt.

Åldrandet är ett faktum.

Kroppen sackar och jag ska redan i augusti
anlita en personlig tränare
så jag får ordning på muskulaturen

Själen och anden stimuleras av kontakten
med en gren inom Svenska kyrkan som
finns i Katarina församling i Stockholm

Där tillämpas 12-steg för hopplösa.

Efter en kort mässa går jag till
en samtalgrupp varje vecka
där någon ger sin livsberättelse.