orättvisor kliver på

vardagens barfotabarn

så sitter jag bland

vajande ängsgräs

darrande aspköv

och ser min stig

löpa vidare över

gungflyets myrmark

nuet 

väger människovärde

mot klingande mynt

då får inte gråten bli

droppande vackra pärlor

utan istället 

smörjmedel 

när vi slipar

jämlikhetens plogbill