Gruset rasslar mina steg

Vägkorsningen helt nära

Släntrar

stannar till och väntar

Ögat grumlas

Konturer suddas mjuka

Jag andas tung augustiluft

Ur det ångande diset

träder en gestalt

och öppnar

ordlöst samtal

Tappar andan gör jag

en bråkdel bara

av den tid som

inte existerar

Det kvava fläktar över

till värme

Ett leende

så slutes dimman

om skuggfiguren

Ensam står jag kvar

med längtans nyutslagna

i ivrets andning