Du ser på mig med dina hasselnötsbruna ögon
vars tidigare gröna glimtar av hopp har
suddats ut.

Jag vill så gärna trösta,
men vet inte hur.

Vilka ord kan en yttra
om något så
skört.

Vi väntar.
På svar.
På att telefonen ska ringa
På besked
om det hemska.

Säger att allt kommer att bli bra,
men frågan vi alla viskar inom oss
i detta
enorma
tomma
ensamma
hus,
vilar aldrig.

Tänk om hon är sjuk?