Du kommer tillbaka då och då
För att påminna mig om att
Jag en gång var någon annan.
Någon som tillät sig att älska;
Trots rädslan för att förlora allt.

Du håller ett stadigt tag om min blick
Men jag frestas inte längre att möta den.
Vi var menade och jag hade gett dig allt;
Men inget av den jag var finns kvar.

När jag nu älskar med någon annan
Blir jag smärtsamt medveten om
Min önskan om att vara sådär sårbar;
Och det faktum att livet går vidare
Även efter att det tycks ta slut.

Ibland ställer jag mig lite för nära tunnelbanespåret
Och tar omvägar mitt i natten
Bara för att känna den där sista känslan
Jag associerar med dig.

Allt jag har nu är dagar
Som jag fyller med tid.

När jag älskar låter jag honom ta ett stadigt tag
Om min hals och ber honom trycka hårt
Bara för att se om det där svarta hålet
Du lämnade i min själ
För ett ögonblick kan bytas ut
Mot det enda jag
Betraktar som äkta.