för alla som en gång tänt en cigarett i hopp om att slippa vara ensam,
som trodde att glöden från spetsen skulle räcka för att locka närheten, som vore den en nattfjäril
men
kärleken kom inte och spred sig aldrig mellan skulderbladen och förvandlades inte till de där fjärilsvingarna, som den skulle göra
men vi kan inte drömma
om att flyga om vi aldrig lyft, vi måste ha sår från forna, brända vingar
de såren
bygger ärrbildning som aldrig lossnar, aldrig läker bort
och i tunga nya tider blir sköna att ta på

farligt sköna att ta på