Vi hade inte mycket att leva för.
Det var bara som om en lång ändlös höst hade
slagit sig ner som kråkor gör på
fälten vi sprang på som barn. Där ligger bara
lerhalm nu, och vi som var som lera och långhalm
vi har spruckit i tusen delar och
knullar runt i sänghalmar som aldrig blir lika
sköna som känslan av att springa barfota på
en sommarvarm äng
med huvudet fyllt av blomster
och glada tankar. Hur många älskare som än
knyter blommor i våra hår och
kallar oss för den dom älskar så sitter vi alltid
inombords med fötterna ihop och
hårt knutna nävar och skriker men med munnen
stängd och vi får höra ibland att
vi ska öppna den men vi vet inte hur och vi vet
inte vad som ska komma ut eller
om det ens kommer komma något. Och det är det
som är mest skrämmande att öppna
munnen för att låta skriken komma ut men ingenting kommer ingenting och man är mer osynlig och värdelös
än man någonsin känt sig ens när man var
femton år och klädd i ett ansikte som inte passade
som inte var en själv så man håller munnen stängd
och skriken fastnar i gommen och
trycker mot tänderna och de trycks ut en efter
en genom hårt sammanpressade läppar
och faller mot marken plopp plopp plopp
Mina skrik ilar genom läpparna
som rännilar av ljud och de rinner över armarna
ner i händerna och på nätterna
vaknar jag av att jag
kört knytnäven i väggen eller i min älskades
mjuka kropp och på nätterna
vaknar jag av att jag gråter
och på nätterna vaknar jag av
att jag har dödat någon
eller någon jag älskar har dött. På nätterna gör jag saker
som skrämmer mig när jag är vaken så jag ligger fullvaken varje kväll och vill slå dig för att du inte ska somna
för att du inte ska lämna mig
ensam och hjälplös. Flygplan krashar
och barn ligger likbleka
stela tysta platta men inte döda bara
stumma blinda döva med piss som rinner
ut ur ögonen som tårar. Och mitt i allt finns det saker
jag blir glad av som en mörkröd bok på min
säng som lyser upp rummet ja det är nästan det
enda som gör mig glad nu för allt annat
skrämmer mig eller
gör mig rädd och ja jag kanske är en
mamma nu med ett barn i magen
och då blir plötsligt världen miljarder gånger större och jag kommer bli världen för någon annan och någon annan kommer bli världen för mig istället för världen och jag vågar inte ta reda på om jag är med barn för om jag inte är det måste jag sluta hoppas och om jag är med barn måste jag öppna munnen och skrika för annars kommer jag inte kunna höra vad mitt barn säger